Murar

Jag gick in i min skog igen. Igen. Det händer att jag glömmer av min skog. Glömmer dofterna. Glömmer lugnet och vildheten. Glömmer ljuden som genar mellan stammarna. Jag gick in igen och mötte vad jag alltid möter. Aningar av andetag. Mönster som grenarna ritar upp mot himlen. Mina egna steg som försiktigt studsar mot mossiga stenar och myrstackar och sedan tillbaka till mig. Frågorna och strukturen faller ur mina tankar och de blir vilda av den nya friheten. Jag går in där för sällan men nu gick jag in igen.

Mitt kaffe kändes bränt och skadligt. Jag försökte smaka det igen. Men väggarna skakade varje gång hon kastade något i källaren. Och när hon skrek. Jag vred upp volymen lite till. Andra sidan fönstret började dagen släckas ner. Livet drog sig tillbaka och ett annat, äldre liv sträckte långsamt på sig och gjorde sig redo för sin tid. En korp i siluett i flykt. En skiftning i nyansen över himlen.