Jag vaknade i någon annans kök. Det var fortfarande mörkt men jag anade konturer av bord och stolar. Jag lyssnade men kunde inte att uppfatta någon annans andetag i närheten. Händerna långsamt över golvet. En flaska, en socka, en sko. På alla fyra fann jag min väg till hallen och min jacka. Så ut i trapphuset och vidare ut till luften. Till kylan, gatubelysningen och de bleka bleka stjärnorna. Jag stod ett tag och bara andades. Njöt av en stad i vila. Lät minnet vandra långa rundor kring gårdagen. Månader senare i en kö känner du igen ett ansikte. Instinktivt titter du bort för att köpa dig tid och söka i minnet efter namn som passar. Efter ett sammanhang. En kuliss att spela upp skådespelet framför. Ingenting. Du sitter i mörkret med popcorn och en läsk och undrar om han valt samma föreställning som du. Om det i samma mörker, framför samma skärm sitter någon och bläddrar bland samma frågor.
Vi är omgivna av gåtor. Av möten som skulle kunna äga rum. Av ett oräkneligt antal möjliga världar. Alla föds just nu. Ett mysterie i varje handlig du väljer att utföra. Och i varje du låter bli att utföra. Oupptäckta lagar tar över och en bländande svärm av fjärilar lyfter framför dig och slår med sina vingar. Ingen kan veta. Ingen kan räkna ut det. Oavsett vad du gör så är det du som styr. Oavsett hur du styr så kan du aldrig gissa vad som väntar. Eller hade väntat. Det går att hitta en trygghet i det. Om du letar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar