söndag 24 juli 2011

Förändringar i ljuset

Jag vandrar på en strand när ljudet plötsligt når mig. Det är fruktansvärt och mina ben darrar några sekunder innan jag faller ner på knä med händerna över öronen. Några ögnoblick tidigare njöt jag av värmen från sanden och måsarnas jakt och besynnerliga sånger. Havets sövande rörelser drog mig neråt, neråt och jag kunde känna en gemenskap. Långt där nere startar en genemskap och på något sätt, som inte låg tydligt för mig, fortsätter den gemenskapen ut till allt vi kan uppfatta. Jag hade tänkt mig runt i cirklar kring vår värld och kände igen drag av mig själv i allt jag lät tanken vila på. Så tillbaks hit. Sanden. Måsarna. Så en explosion av ljud.

En explosion. Den delar mig från allt jag tidigare tänkt. Jag föreställer mig hur blodet faller runtom mig när jag skalas av, på något sätt slits bort från min känsla. Ensam känner jag hur vassa sandkorn skär in i knän och armbågar där jag misslyckas hålla ute dånandet som skär in genom mina trumhinnor.

En reaktion. Det får aldrig hända. Det har nu hänt och det är naturligtvis en reaktion. En del av mig. Ingenting är avskiljt. På en ö exploderar ljudet om och om igen och något i mig famlar i ett oändligt fall efter något att hålla sig i. Det är en förflyttning av alla förklaringar till ett ställe där sanningar ligger förvridna som drömda mardrömmar över golven. Den enda som kan motverka det är varje enskiljd du.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar