Ett andetag till

Jag föds på nytt. Hjässan bryter vattenytan och jag kan andas vattnet. Djupare djupare ner. Som en blind. Som en galen. Det finns inga hinder. Fiskar som kommer nära för att följa en bit. Växter som slits itu av min kropp. Djupare. Ljuset får allt svårare att nå fram. Andra färger träder fram. Andra ljuskällor. En värld i en värld. Och nu ökar trycket mot trumhinnorna. Ljuden blir sånger från glömda drömmar. Så sliter jag av mina kläder och fortsätter naken. Djupare. Kraft. Jag känner fortfarande kraft och det går allt snabbare ner. Tentakler kring mina ben, men de släpper efter ett tag. Ner ner.

Så slår huvudet mot botten. En blixt av smärta och nacken knäcks. De sista tankarna är bleka bilder. Ansikten. Och så en röst. "om jag fick börja om..."