Efter en resa

Bakom drömmarna. Andra sidan ett pastellfärgat rus. Andningen är tung och jag stirrar länge i taket. Varje förflyttning är en resa i dig själv. Och det är inte förrän du vaknar upp, gnuggar dig i ögonen, och märker att du har överlevt som du inser att du skurit dig igenom hela den där djungeln. Sår över armar och ben, men du är igenom. Ett nytt ställe att vakna på med nya färger. Och en större förståelse av de gamla.

Ge mig inga lektioner nu. Jag vet var jag har varit. Jag vet att det var jag som ledde mig dit. Med det är där jag har varit. Det är passerat och jag packar själv min ryggsäck. Står du riktigt still och tittar en sista lång stund, så går det att finna ädelstenar i allt du har tagit dig igenom. Välj noga vad du tar med dig. Men välj vad du lämnar bakom.

Vid sidan av ett fält en morgon under en väldig bok. Han reser sig, men tvekar en stund. Drar handen över barken och tackar tyst för vilan. För färden bakom drömmarna. Men sedan. Fuktig raps lämnar spår av guld över kroppen. Han fortsätter upp mot landsvägen. Förbi gårdarna och tänker att resorna ger liv. Trots att somliga verkar andas dödens stank i ditt ansikte så är alla delar delar av samma liv. Det går att förstå. Efteråt.