Sömnlös

Hon hittade undulaten på en trottoar. "På söder." Ok. Och nu ska du rädda den? Nu ska du badda den med din kärlek? Låta den dricka din ömhet, kvinnlighet, välvilja. Jag åker hem till mig. Sätter mig med ryggen mot elementet. Det går dagar när hon håller sig uppe. Dagar när hon ser samlad ut. Jobbar som vanligt och vill se filmer när hon kommer hem. Så ett barnskrik på en buss. En barnvagn i hissen.

Sedan tar det veckor. Blicken undviker min. Men jag ser svärtan. Hatet och apatin. Jag inser att hon aldig kommer att förlåta. Jag vandrar omkring mellan fasaderna. Flyr till parkerna och sparkar grus. Av någon anledning landade skulden på mig och sedan dess har en kyla bott mellan alla ord. I alla blickar och sedan dess håller hon mig inte i handen.

Sot över gatorna. Sirener och blåa blixtrar över tegelfasaden. Jag gråter inte ens. Min arm smärtar och jag vänder mig om igen. I splittret under fönstret ligger en stilla undulat. Jag tänker mig att det krasar till genom allt oväsen när en brandman trampar på den.