Genom flingorna

Jag vandrar längs gator. Staden har flutit iväg och ljuden når mig från ett avstånd. I mig har det flyttat in ett filter. Varje ljuskägla jag vandrar in i lyser upp snömodd och andras fotavtryck. Skuggorna jagar upp varelser ur min fantasi och jag ser sprickor in till sagorna. Kikar. Försöker peta in ett finger.

En buss bländar mig innan den passerar. Människor jagar förbi men lämnar avtryck som lätta andar i fartvinden. De jagar förbi, men jag lägger märke till andedräkten. Den faller ut. Skapar formationer. Löses sakta upp men blir en del av bilderna jag bygger och sparar.

Det dras sträck genom livet. Du märker det inte, men du följer dem. Du märker dem inte, så du följer dem. Blunda. Blunda och försök igen. Träna träna och försök igen. Vi har kommit så långt nu. Vi vet bättre. Allt vi ser runtomkring är nycklar. Vår största uppgift? Att samla dem. Att välja och att välja bort. Att lita på att det går att hitta sprickorna.