Sandslott

Jag summerar mina dagar. I en rök som försvinner bort från mig letar jag ny luft att andas. Försvinner bort från mig. En svart stjärna. Hål i luftlager och jag sträcker mig upp efter ett äpple. I takt med att röken försvinner fylls luften av en tung doft av frukt. Jag ser ner och kring mina fötter samsas fjärilar och getingar om frukten. Biter sig igenom skalet och sitter sedan och njuter av sötman i köttet.

Vad har passerat och vad är kvar. I mina ögon blandas tingen och jag kan inte längre urskönja var någonting börjar eller sluta. Jag växer in i mig själv och tiden blir en ostämd sträng att spela mina melodier på. Ingenting finns där jag trodde att det fanns. Underligt. Jag finner en frihet i det. En trygghet i det. Jag tar ett bett till och en droppe saft rinner ner över hakan. Som en passiv huvudperson. Som en hjälte utan idéer.

Så vänder jag blicken framåt. Röken helt försvunnen nu. Skydda mig. Rädda mig. Handen över ögonen. Är jag mer rädd för mörkret eller lampan av lycka som bländar?