Att vakna i en ny stad. Att låta ljuset virvla ner över ansiktet och njuta av skillnaden i nyanser. Blod över hela men det spelar ingen roll när verkligheten har flyttat närmare igen. Smaker på tungan genom att bara betrakta lövverken. Reflektionerna i gräsmattan.
Tiden efteråt. Kommer det närmare än så här så spricker jag. Tyst och stilla, som i en glaskupa. Jag tittar på en film utan ljud. Solen hettar upp luften jag andas in. Hostar upp. Andas in. Tyst. Ljuden försvinner bort från mig. Ljuset bränner. Ger du mig ett ögonblick till? Ser jag min scen smälta bort, eller är det min domstol? Blunda. Blunda nu. Blunda och låtsas att du bara ska blinka.
